Kalle Zackari Wahlström

Kalle Zackari Wahlström

Kalle Zackari Wahlström

Stark som en björn, snabb som en örn

Mikaels och Henriks nionde vecka

 |  Publicerad 2013-03-18 16:35  |  Lästid: 5 minuter

Mikael:

Möta våren:

Jag förstår inte riktigt hur jag tänkte, men jag trodde att det här skulle gå ganska lätt. Jag intalade min fru att det skulle gå på runt en kvart. Än en gång, jag förstår inte riktigt hur jag tänkte.

När jag väl satte igång så märkte jag att det här inte skulle gå ganska lätt. Det här skulle bli fullkomligt vidrigt. När jag hade gjort 25 av varje så var jag nära döden. Jag lyckades kämpa mig igenom alla hundra, men det var verkligen något av det vidrigaste jag gjort. I hela mitt liv.

Jag tror den här träningen var mer till för att testa vårt psyke än vår styrka. Och jag segrade. Tror jag. För det är väl en hammondorgel som jag spelar på nu?

Tiden: 26 minuter och 40 sekunder.

Fight gone ganska dåligt:

På förhand så älskade jag det här passet. När jag väl kom till gymmet så mutade jag in ett litet hörn och satte igång. Som jag förut berättat så är mitt gym väldigt dåligt utrustat vad gäller möblemang som är högre än 20 centimeter och det är fortfarande något som inte ändrats. Jag prövade tappert att stapla två stepbrädor på varandra och använda till boxhopp, men det slutade med att jag nästan ramlade och slog ihjäl mig. Men jag testade i alla fall! Så jag bytte ut det till 1 minut zickzackhopp.

Och så här blev det!

101(!!!) svingar 20 kg
67 pulls 20 kg
164 zickzackhopp
53 situps

Ärligt talat så är jag så sjukt nöjd med mig själv. Hur lyckades jag göra över hundra svingar? Men i alla fall. Jag är awesome.

James marklyftshelvete:

När man redan från början benämner något som ett ”helvete” så anar jag oråd. För det första så var fem kilometer ganska jobbigt. Jag tycker inte alls om att springa särskilt långt på löpband, det får mig att känna mig instängd. Inte alls samma frihetskänsla som att springa utomhus. Så jag sprang hälften och rodde hälften, för att få lite variation.

2.5km rodd på 11 minuter och 11 sekunder
2.5km löpning på 14 minuter och 18 sekunder

Efter det här var jag så OERHÖRT JÄVLA TAGGAD på att lyfta. Det känns alltid som en belöning av få köra lite marklyft. Underbart, eller hur? Så jag tog plats vid skivstången och satte igång.

61 lyft totalt blev det på 50 kilo. Mot slutet var jag rejält trött, men det kändes ändå bra. Tekniken börjar sitta nu och det känns som att hållningen mer och mer börjar bli automatisk.

Utanför comfort zone:
Här skulle jag kunna skriva att jag körde något pass som hette ”yoga power” eller ”zumba fitness ultimate box power core”. Men det kan jag inte, eftersom jag inte gjort passet. Jag hade bokat in en massa rolig träning med min bror, men det blev avbokad på grund av personliga skäl. Sen så fick jag magkatarr efter det. Så ja, det blev inget helt enkelt. Oj?

Henrik:

HEJ!

Straffpass!:
Jag kom som bekant kortast distans med några ynka hundra meter och fick lite extra träning denna vecka. På onsdag så kände jag att det var dags att braka av ”Team Building”, jag slet och frustade med stirrig blick och snart var det dags att springa. Och hej vad jag sprang! Ont gjorde det med! Jag sprang på och klarade 2,8 km! Jag fixade det!

James marklyftshelvete:
Torsdag kom och nu var det dags att bita tag i ”James Marklyftshelvete”! Det finns ju inget tuffare än att stå och slita i olympiska stången. Man känner sig skitfrän när man står där och lyfter jättemycket! Vi skulle börja med 5 kilometer rodd eller spring, jag satte mig på rodden och knappade in 5km. 25 minuter och 14 sekunder tog det för mig att köra igenom det.

Stegade sedan bort till den enda skivstången vi har på gymmet. (vi får inte använda smithmaskinen). Lassade på 60 kg eftersom mitt max är 100 kilo och gjorde mig klar! Hej vad jag slet med den och när dammet lagt sig visade det sig att jag hade gjort 48 lyft totalt.

Fight gone ganska dåligt:
På torsdagskvällen så var det dags igen, ”Fight gone ganska dåligt” skulle klaras av nu. Lite stum i benen efter drabbningen med skivstången tidigare idag såg det ju inte helt ljust ut. Men skam den som ger sig och för att klara av veckans schema så var de ett måste med att braka av detta nu. Bit ihop och kör på sa jag till mig själv och började förbereda en plats på gymmet som jag kunde
ta i besittning.

Efter några sekunders tvekan så drog jag igång och swingade, Deadlift Highpullade, Situpade och Boxhoppade. Första varvet var lite trevande och resulterade i att jag inte hoppade lika mycket som boxen var hög. Skrammel och några blickar senare hade jag fått till hoppandet också.

Summa summarum så gjorde jag:
Swing 16kg: 67 totalt
Deadlift Highpull 16kg: 38 totalt
Situps: 62 totalt
Boxhopp: 42 totalt.

Helt skrotad i kroppen släpade jag mig hem för att falla ner i soffan och njuta av att jag hade gjort helg och att jag skulle ta tåget till Uppsala för att hälsa på Mikael över helgen.

Möta våren:
Fredag och tågresa till Uppsala för att möta våren där. Eftersom vårt avlånga land tydligen har olika uppfattning när och hur våren infinner sig. Jag tycker nämligen att minus 20 och kallare inte klassas som vår. Så eftersom Kalle sade att det bara var att göra den fick jag helt enkelt åka till våren och göra det.

Väl nere i Uppsala så kom ångesten över att passet redan på papperet såg ut som ett helvete, men min bror tvingade ut mig på altanen och bita tag i uppgiften. Sagt och gjort, jag satte igång och med tanken om att det fick ta den tid det gjorde. När jag var klar så visade klockan på 36 minuter och 20 sekunder. Bra eller dåligt? Jag känner mig så jävla stolt att jag klarade av det!

(Anmärkning från Mikael: Min bror trodde att passet skulle ta över en timme. Fattar ni? Han gjorde passet på nästan HÄLFTEN av tiden han trodde! Så jävla stort! Jag är så STOLT!)

Utanför comfort zone:
Sista passet som var att gå utanför min comfort zone var bokat med min bror i Uppsala, men jag åkte från Uppsala redan fredag natt för att vara med min flickvän när vi båda plötsligt mist en kär vän på tok för tidigt i livet.

Kanske inte så jättefokuserad på just träning den kommande veckan men jag kastar inte in handduken!

Nu är det upploppet, detta ska vi klara av!

Jag vill återigen beklaga sorgen. Vilken jävla skit. Ta hand om varandra och träna så mycket du pallar, så hjälper endorfinerna kanske lite i alla fall.

Kram

Kalle

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:47