Mårtens första vecka

Först: jag har aldrig nånsin längtat efter att träna. Den här veckan har det hänt fyra gånger. Jag vaknade i måndags morse, 14 timmar efter helvetet i Kristinebergsparken, och längtade efter att träna. Jag känner inte igen mig själv. Jag tror att Kalle och James gav mig nån spruta när jag var så trött och förfrusen att jag inte kände sticket.

TISDAG:
Ruta ett, skönt och enkelt, kände mig hemma med övningarna fast jag var svintrött och rörde mig som en gravt berusad Loreen, som ni sett på bilderna. Rodde för fort på uppvärmningen, 1000 meter på 4.20. Hann sen med 6,5 varv. Säkert inget mästerverk men för att vara mig, så. Gjorde armhävningarna på knä, hade aldrig funkat annars.

ONSDAG:
Tennis med en gammal polare. Träningsvärken gjorde mig ännu långsammare och latare än vanligt. Torskade. Men skönt att ha rört på sig i alla fall. Och tennis är kul!

TORSDAG:
Roeliroeliroeliroeliroeliroeliro blev det, eftersom mitt gym inte har några löpband (det är tydligen inte Crossfit). Sex kilometer rodd alltså, på 31 minuter jämnt. Inga problem, jag spurtade lite extra och var trött efteråt. Fick inte riktigt den träningsvärk jag hoppats på.

SÖNDAG:
Breaking Dawn var väl mera dusk egentligen. För att inte säga midnight. Rocket Getups ser ju så lätt ut när man kollar på den där smala ryskan på Kalles länk. Som tur är, är de väldigt snälla på mitt gym. Det var inte en enda som skrattade åt mig. Fast de höll sig på avstånd. Pullups – också ganska svårt om man väger skitmycket och aldrig tränat. Kettlebells – körde med 12 kilo, det var inte så knepigt. Sex varv tog dock drygt 13 minuter.

Tränade marklyft före och efter och fyllde ambitiöst på med 5x10 squats för att få chans att må riktigt dåligt.

Uppvärmingen, 1000 meter på 4.40, ganska jobbigt men inte så farligt.

Alltså: det var en mycket bättre vecka än vad jag nånsin kunnat föreställa mig. Problemet nu är: jag har fått halsfluss. Vet inte hur man gör då? Jag har ju kommit igång nu och vill inte tappa det här. Hjälp!?