Ett sorgligt mail från Andreas

Jo nu är det såhär att jag tidigare tränat väldigt mycket (mestadels gym och kondition). Detta var dock under min studietid då jag hade rutiner och dagar då jag tränade, avvek jag från detta skämdes jag något så oerhört. Det gjorde att jag höll igång med min träning i vått och torrt. Nu har jag dock börjat jobba och har oerhört varierande arbetspass, tidiga mornar, kvällar och nätter. Hade förr även vänner som pushade än till träning, dessa är dock inte närvarande nu då jag flyttat till Stockholm. Min fråga är nu hur jag återigen ska kunna komma igång med något som gjorde att jag mådde så mycket bättre nu när ork och tid känns obefintlig.

Andreas! Det låter svindeppigt att du varken orkar eller hinner träna. Och det där med dina frånflyttade träningskompisar hugger som en butterfly i mitt hjärta. TUR ATT DU HAR OSS HÄR PÅ STARK SOM EN BJÖRN SNABB SOM EN ÖRN! Vi är dina träningskompisar! Vi kommer självklart inte att följa med dig till gymmet (du kanske är en våldtäktsmördare som tänker droga oss och mura in oss i din källare), men vi hejar gärna på dig och lyssnar på MER ÄN GÄRNA på ditt träningskskryt.

När det gäller träning underlättar rutiner. Det blir lättare om reptilhjärnan ser till att du tar gympapåsen och sticker och tränar en viss tid varje dag. Men så uppstyrd kan ingen frisk människa vara. Med risk för att låta som en mindfulnesstant vill jag påstå att rutinen lika gärna kan finnas, eh, inne i dig. Om du bara bestämmer dig för att du ska träna fem gånger varje vecka så hittar du en tid som passar. Dygnet har så många timmar (nån som vet exakt antal?) och du behöver ju bara en halv av dom för att få till ett fullgott straffpass.

Andreas. Lyssna nu och lyssna noga. Inom 24 timmar ska du ha varit på gymmet och gjort följande pass:

10 benböj
10 bänkpress
9 benböj
9 bänkpress
osv till
1 benböj
1 bänkpress

Rapportera vikt och tid i kommentarerna till det här inlägget. Annars kommer jag och skäggar i ansiktet.