Annons
Annons
 

Bloggen testar träning: Lyfta skrot med os-brottare

Första gången jag såg bilder från skroten i Klippan var från Sportspegeln på Svtplay. Nån hade skickat en länk. ”Det här borde du testa”. Jag såg ett gäng killar och tjejer som med handskklädda händer slet i järnskrot, drog däck, brottades och svettades på något som liknade en bilskrot. Som en våt svensexedröm med andra ord.

Annons

Killarna och tjejerna i klippet heter Jenny Fransson, 25, Sofia Mattson, 23, Vahab Daneshvar, 25 och Robert Rosengren, 25 och dom har alla tre saker gemensamt: dom är brottare, dom bor mer eller mindre i Klippan och dom är mer eller mindre sinnessjukt vältränade. Igår var jag och hälsade på dom på Klippans Byggnads Smide (om jag tyder skylten rätt).

Jenny, Sofia och Robban är mitt i förberedelserna inför OS i London i sommar. Dom tränar två pass om dagen och i förrgår, eller om det var dagen innan, cyklade dom tre mil i stormaktig motvind. Igår tränade vi på skroten.

När man tävlar i grekisk-romersk brottning, eller ”grek” som det tydligen kallas om man är insatt får man inte ta grepp under midjan. Det gör att man ofta hamnar i att trä arm. När man trär arm står man med bröstet mot varandra och försöker få livtag på den andra genom att förflytta sina armar innanför sin motståndares. Man drar och man sliter, bänder och greppar.

Vi trädde arm som uppvärmning igår. Vi körde i ronder om tre minuter, sen bytte vi motståndare. Ingen vila. Efter min första rond mot Vahab var jag helt förstörd. Sen följde fullständig förnedring av Robert innan Jenny ställde sig framför mig.

Om du aldrig testat att bli fullkomligen manhandlad av en tjej som väger 30 kilo mindre än dig kan jag berätta att det är en jävla upplevelse. Jag fattade ingenting. Jag flög fram och tillbaka, va livrädd för var jag skulle sätta händerna och plötsligt lättade mina fötter från marken när hon tog livtag och lyfte mig mot solen.

På skroten tränar alla med samma vikter, det är sen gammalt. Sofia, 55 kilo, lyfter samma rör och drar samma däck som Kalle, 100 kilo. Brottarna i Klippan är maskiner. De hoppar, hugger med yxor och armcyklar på den gamla rostiga cykeln som svetsats om till träningsredskap. De slutar aldrig.

– 16! skrek Jenny. Det va andra varvet och hon hade vält det svintunga traktordäcket 16 gånger på en minut. Jag gjorde 14 på en och trettio första varvet. På andra varvet gav jag mig fan på att slå Jenny och gjorde 17.

Solen stekte våra svettiga ryggar och när tiden äntligen pep för den sista minuten föll vi (jag) ihop på marken. Då var det dags för avslutningen.

Avslutningen var att dra ett jävla däck på en jävla helvetes väg i ett helvetes industriområde. Det förbannde däcket hoppade, fastnade, drog och jävlades. Eftersom det var första gången för mig sprang jag två minuter (”alla springer två minuter första gången”). Dom andra sprang en minut, ja förutom Sofia, 55 kilo. Hon drog också däcket i två minuter. Den sjuka jäveln.

Igår var en av mina roligaste träningsupplevelser i livet. Det finns nåt fantastiskt tillfredställande med att stå med en yxa i varje hand och gå loss på en gammal stock medan ett godståg mullrar förbi en och halv meter framför näsan.

Nån som vet en bra skrot i stockholmsområdet där vi kan köra?

PS. Ja, man tog tydligen av sig tröjan när man tränade på skroten. Det var svinvarmt och andan föll på.

Foto: Jens Nordström

Dela
Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar