Nyss på sats: att bli spottad av en främling

– Ska jag spotta dig?

Mannen som frågar låter, om inte arg, åtminstone uppfordrande. Lite som en fyrtiotalist vid luftochvatten-båset på statoil. Jag viker ner blicken och hoppas att han pratar med nån annan. Han kommer närmre. Jag tittar upp.

– Nej, hehe, det är lugnt.

– Det såg lite vingligt ut där.

Jag har precis kört en femma på 95 kilo i bänkpress. Och ja, det såg lite vingligt ut. Den femte repetitionen kunde blivit min sista, inte bara i setet utan i livet.

– Ok, kapitulerar jag.

– Då kör vi!

Att bli spottad betyder att man har någon som står bakom en när man gör ett tungt lyft. Nån som ser till att hjälpa en om man inte orkar. I ett marklyft är det bara att släppa skivstången och låta gravitationen lägga ner stången på golvet. I bänkpress vill gravitationen helst göra mos av din bröstkrog. Därför är det bra att ha någon som spottar en. Gott så. Problemet uppstår när det är en främling.

– Kom igen nu. Två till.

Jag försöker att inte titta upp under hans vida shorts där han står över mig.

– Det är bara du. Kom igen!

Jag gör åtta repetitioner. Jag vågar liksom inget annat.

– Nu lägger vi på. Det är för lätt för dig.

Här är jag nära att börja gråta och springa ut i omklädningsrummet. Men istället gör jag som mannen säger. Jag lägger på 100 kilo på stången.

– Kan jag vila lite först, undrar jag försiktigt.

– Ok, jag går och gör dips så länge, säger mannen och försvinner i väg.

När han kommer tillbaka gör jag sex repetitioner. När mannen hjälper mig att sätta tillbaka stången i ställningen tittar han ned på mig över sina fladdriga shorts, som fullkomligen skriker "titta in under oss!", och säger:

– Bra kört. Du är stark.

– Tack, svarar jag, med nöjd mun.

Idag har vi ingen kontakt.