Nyårsköftet 2013: Mikaels och Henriks första pass
Mikael:
Det är verkligen helt obeskrivligt det som hände igår. Det var nästan något religiöst över det. När jag låg där i snön, i fosterställning, när jag hade klarat av hela testet så var det verkligen helt underbart. Det gav en sådan jävla känsla om att jag klarar av mer än vad jag tror. Helt fantastiskt!
Alla som ställer upp i Köftet verkar också så oerhört trevliga, snälla och ödmjuka inför uppgiften. Det känns som ett sådant jävla härligt gäng! Man blir så oerhört peppad!
Jag måste också säga att alla som stannade kvar när min brorsa, Henrik, skulle göra sitt sista varv och sina burpees, hejade på honom, peppade honom och fick honom att ge de där sista procenten, det var helt magiskt. Vilken fantastisk stämning! Där och då, det är fan vad träning handlar om. Att peppa varandra att verkligen tömma tanken. Att ge allt, verkligen allt.
Henrik:
Gårdagen var helt vidrig. Redan efter teknikgenomgången så var jag helt slut. Mina ben var som stenklumpar, jag förstod inte hur jag skulle klara av testet. Jag trodde verkligen inte jag hade så dålig kondition, att det skulle vara så svårt med löpningen. Jag trodde verkligen inte att jag skulle klara av det, det kändes helt omöjligt.
Men tack vare alla deltagare, min bror, du Kalle, James, Ola, alla som var inblandade, så klara jag av det! Till slut så klarade jag fan av det. Det var så jävla mäktigt, det går inte att beskriva.
Sen inatt så fick jag bakläxa, helt enkelt. Min kropp sade ifrån och jag spydde utav bara helvete. Men nu är jag på fötter igen och ska dricka mycket och vila mycket. Sen imorgon så är det bara att sätta igång!
