Kalle Zackari Wahlström

Kalle Zackari Wahlström

Kalle Zackari Wahlström

Stark som en björn, snabb som en örn

Nyårsköfte: Olles vecka 6

 |  Publicerad 2012-02-27 14:17  |  Lästid: 2 minuter

Måndag: Pass 1 – In i kaklet (benböj sen 12 minuter av 10 thrusters, 10 burpees, 6 kullerbyttor)
Kombinationen burpees+kullerbyttor gör mycket roligt med balansorganen. Satan vad snurrig jag blev.
Vi hann med 3 och ett halvt varv på 12 minuter. Det var betydligt sämre än jag hoppats på, men ändå bland det jobbigaste jag gjort hittills.

Tisdag: Pass 2 – Lite tung och ro (2 km spring, 5×5 pressar, marklyft, skivstångsrodd, sen tabata rodd)
Den största höjdpunkten i mitt tränande hittills är att jag bonga på 70 kilo i marklyften här. Jag väger 67 kilo. Jag lyfte min kroppsvikt+ 25 gånger. Jag vet att det inte är något i Kalle-mått mätt, men satan vad mäktigt det kändes.
Tabata rodden kom jag typ 720 meter på. Roddmaskinen börjar bli min nemesis.

Fredag: Pass 3 – Antagligen jobbigt (Ro 1km, 60 svingar, 40 pullups, 30 boxhopp, 3 burpees varje hel minut)
FY FAN. Fy fan, fy fan. Det här var så vidrigt. Och då var vi ändå tvungna att byta ut pullupsen mot armhävningar för vi inte kunde få tillgång till nån stång eller nåt att häva sig i, och jag hade brådis till ett möte. Men FY FAN. Tog dock bara typ 20 minuter, jag trodde man skulle hålla på i timmar. Typ kul?

Söndag: Fri lek
Här bryter jag anvisningarna lite och istället för att göra nåt roligt så gjorde jag nåt jag hatar. Ni vet jagad-passet som jag missade pga stjärtkiss, när man skulle springa utomhus i 30 minuter och mäta distansen. Det tyckte jag det var läge att göra, med 2 dagars yrkesalkisfestande i kroppen.
Jag och Tereza drog igång i bra tempo denna urhärliga söndagsförmiddag på Kungsholmen.
När jag kände att vi kört en halvtimme snart(jag höll på att dö) kollade jag timern. 13 minuter hade det gått. Jag gav upp. Det gick bara inte mer. Så vi promenerade i typ 5 minuter och sen lyckades Tereza övertala mig att vi iallafall kunde jogga skitlångsamt resten av tiden. Det gjorde vi. Jättejättelångsamt.
Trots att jag slutförda passet var jag så besviken på mig själv. Självmordsbenäget besviken. Hatade springa. Hatade Kungsholmen. Hatade solen.

Sen kollade vi hur långt vi hade sprungit. 5,34 kilometer. Det råkar vara längre än nån av dom andra köftarna.

Vill inte vara den som är den men, IN YOUR FACE. YOUR FACE -> IN!

Tre timmar senare: Straffpass vs Albana (1km spring, 1km rodd, 1km spring, 1km rodd)
22:35. Inte ens nära. Det var väl lite väl optimistiskt att ta det här så snart inpå, men det beror ju mer på dålig veckoplanering. Nästa gång ska jag fan fixa det. Men det är verkligen skitsvårt.

Sorry att jag blivit så dålig på att bifoga multimedia, lovar att skärpa mig.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:53