Annons
 

Nyårsköfte: Olles vecka 5

Ååå vecka fem, vilken succé. Det har varit sjukt soft att ta det ganska piano den här veckan. Jag tror faktiskt jag behövde det.

(det är kul att jag vid det här laget betraktar två tunga träningspass, en timme innebandy och 1 km snabbt sim som ”ganska piano” på en vecka)

Onsdag – NORDIC MILITARY TRAINING
Jag tycker det är vidrigt att kliva upp tidigt. Min definition av tidigt är sju. NMT började sex. Då skulle man vara ombytt och uppställd på Östermalms IP. Då behöver man kliva upp fem, senast.
Att kliva upp klockan fem är inte bara vidrigt. Det är också svårt, det kräver planering. Det kräver att jag redan på söndagen börjar försöka vrida tillbaka dygnet, om jag inte vill må som en plastpåse skridskor dom första två timmarna.

För att öka på den logistiska ångesten så skulle man också vara utomhus. Det kräver att man klär sig på ett sätt som jag inte brukar klä mig. Med kläder jag inte har (tack för lånet T). Vad jag tror jag vill säga är att minst hälften av mödan med det här passet var förberedelser.

Men sen stod man där. 100% nyvaken, förvirrad och vilse. Kalle var där, det var Albana och Christina också. Och massa andra människor, många såg seniga och hårda ut men vissa som vanliga människor också. Jag sneglade lite på hur dom var klädda, för att kolla att jag hade på mig typ rätt kläder. Det såg bra ut. Alla hade på sig typ samma som mig. Förutom Christina som hade Lovika-vantar (jobbigt) och Kalle som hade på sig Kalles Kaviar (gott).

Och sen kom James, känd från populära träningsbloggen Stark som en björn, snabb som en örn. Han såg snäll ut. Sen började han skrika, först skrek han in oss i led och sen skrek han att vi skulle springa, och då sprang vi, rakt ut i skogen.

Sen blir det komplicerat. Jag har seriöst lite av en minneslucka. Vi gjorde massa olika grejer. Armhävningar, upphopp, burpees, dra sig fram på armarna som han rullstolskillen i Family Guy, skottkärra, sprinta hit, ankgång dit. Saker som i sig självt inte låter så jävla jobbigt. Men när man gör dom i en timme, med absolut NOLLLLLLL vila så är det jobbigt. Det var ett sinnessjukt tempo. Helvete vad jag mådde dåligt första halvtimmen. Vet inte om det blev bättre ju mindre onormalt tidigt på morgonen det blev, eller om jag bara accepterade mitt digra öda efter ett tag. Men ju längre tid det gick desto mer energi fick jag. Delvis.

Om jag ska recensera hela upplevelsen så var det vidrigt på alla sätt och skitkul på nästan lika många sätt. Egentligen är det ju inte konstigare än nån sorts intensivt gruppass på Friskis&Svettis, men det går inte att komma undan att det är lite coolare att vara utomhus, och släpa runt sig på knytnävarna i snön och ramla i en uppförsbacke med någon på ryggen. Jag gillar också dom filmiska detaljerna som att instruktörerna faktiskt hade kamo-kläder och militär-skrek på walesisk engelska (varje gång jag beskrivit den aspekten av träningen, för personer med sexuell preferens:man, har jag sett hur det plirar till i ögat pårom).

Det var omöjligt att slappa, och det var jobbigt som satan, och man var utomhus. Rekommenderas. (faktum är att jag sen i onsdags lyckats rekommendera dit 6 pers som kör ett pass på onsdag) (HAHAHAHA)

Torsdag: Träna teknik i lyften
Jag och Freddan gick och körde ungefär lassa på-passet från förra veckan men vi tog lite mer tid på oss, körde 3×5 reps av allt och la in styrkevändning också. Gud vad svårt det är. Fast kul, man gör nån grej med hela kroppen så man blir skitsvettig. Gjorde eventuellt helt fel. Om man bortser från att jag dog i låren av benböj ovanpå NMT-värken så gick det bra.

(OJ VAD LÅNGT DET BLEV)

Kalles kommentar: Åh, vad mysigt det är när ni tränar mer än ni behöver! Heja Olle! Och bra jobbat på militärträningen. Jag blir glad när jag hör att du blir trött i benen av benböjen. Då gör du ju rätt!

Dela
Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar