Lite om maten

Dom flesta tycker att det här med mat är krångligt. Det är inte så konstigt. Det finns tusen grejer man kan äta; gröt, lövbiff, rotmos, kalkon och sej till exempel. Alla mater har olika grejer i sig. Protein, kolhydriater och blablabla. Massa olika. Vissa har mer av det ena. Vissa har mer av det andra. Om jag fattat rätt finns till och med nåt som kallas kalorier. Det är, enligt uppgift, ett mått på hur mycket energi det finns i materna. Förr i tiden trodde man att man skulle jämföra hur många kalorier man åt med hur många kalorier man gjorde av med. På det sättet trodde man att man kunde hålla koll på sin vikt. För gjorde man av med mer kalorier än man mulade i sig borde man väl gå ner i vikt?

Det är säkert sant. Men det finns samtidigt (typ) inget som skapat så mycket dåligt i människors magar som det sättet att tänka kring mat.

Det finns nio miljarder hemsidor på internet om hur man ska tänka med GI och rawfood och nakenhavre. Man ska äta kakao och gröna grönsaker. OCH ABSOLUT INTE BANANER. Och ÄR DU SJUK I HUVET ELLER? VET DU HUR MYCKET SOCKER DET ÄR I MJÖLK?

Allt det där skapar stress i oss. Vi oroar oss. Vi dricker en spenatsmoothie till frukost och måste trycka i oss fyra kakor för att klara oss in till jobbet. Allt blir dåligt. Vi kanske lyckas låta bli kakorna men blir sura och ledsna? Eller så mår vi skitbra, men börjar döma andra. Och krångla på restaurang och släktmiddagar. Och låter inte våra barn smaka glass förrän dom konfirmerar sig.

”Men jag gick ner 19 kilo med LCHF”, säger du. ”Jag med”, säger jag. Grejen är att alla dieter funkar medan man håller på. Man BLIR svinsmal om man uteslutande äter en äggkopp minestronesoppa och mörk choklad. Kilona rasar som en grekisk tillväxtfond om man äter cornflakes och dillvatten morgon, middag, kväll (fråga Aftonbladet och Expressen efter fler exempel). Men dieter är en kortsiktig bluff. Du ska inte dieta dig igenom livet. Du ska leva dig igenom livet. Därför är det viktigt att du lyssnar på det här:

Nu har jag och min fru Brita snackat ihop oss. Och vi känner att vi behöver vara lite stränga. Vi tycker det är dags att vi slutar tänka på mat som en fiende. Nåt som måste tuktas och kontrolleras och vägas och räknas och packas in i olika små fack på en djupt sjuk tallriksdesign. Det är dags att vi slutar oroa oss för maten. För vi tror att det är oroandet som sabbar för oss. Ätandet blir tråkigt och kravfyllt, och så slutar det med att man äter en stripsmeny med två dipsåser och tänker att man ska börja sitt nya liv på måndag istället. Eller måndagen därpå? Eller efter påsk?

Mat ska vara nåt bra. Nåt som ger energi till maskinen kroppen. Det är inte kris om du käkar pizza en dag. Du kanske till och med BEHÖVER käka pizza. Om inte annat för att kunna sluta tänka på pizza hela tiden?

Vi säger BÖRJA ÄT. Ät mat. Ät sås och pasta helt utan fullkorn. Ät mackor med ost och gå och nalla köttbullar i kylskåpet. Man får det. Det är inte maten i sig utan får besatthet av mat gör att vi blir olyckliga och inte i form. Inte i form går väl an, men olycklig är fan det absolut sämsta man kan vara.

Men (det finns ett men) några grejer måste man göra. Men OBS dom är superlätta att komma ihåg!

• Ät saker som man fattar hur det gick till när dom blev till. Fisk tillexempel, det fattar man ju att det kommer från en fisk. Pepsi max? Helt jävla obegripligt. En brownie? Den bakar man. Smör, socker, kakao osv. Ja, man fattar typ. Hallonbåtar? Helt omöjligt. Smör, check. Lätta, wut?
• Börja röra på dig. Kroppen är ett redskap för rörelse/använd det din mamma gav dig/trötta muskler är glada muskler/svett är kroppen som gråter av glädje.
• Laga mycket mat hemma. Ät regelbundna tider. Ät tillsammans med folk du tycker om. Var glad.

Puss å kram från Brita och Kalle

PS. Gäller eventuellt inte om du är sjukligt överviktig eller har diabetes. Sånt kan inte vi.