”Jag har hört från flera håll att man inte ska träna bakis. Men hur är det att träna när man är packad? Lite chinups efter en flarra rödvin en onsdagkväll, vad händer då egentligen? Man känner ju sig grymt stark och snygg efter några glas. Vad gör detta med ens kropp? Good or bäd?”

Tomas! Hej! Hur är det? Det där med att det skulle vara farligt att träna bakfull är en en myt som upprepats av latmaskar och quitters sen tidernas begynnelse. ”Supa och falla, det kan alla. Supa och stå, det kan få”, som vi brukar säga.

Att träna full däremot är lite mer vanskligt. OBS missförstå mig inte. Att _träna_ full kan vara farligt. Att göra några chins eller bolla lite med en kettlebell är bara coolt. Faktum är att ingen fest är komplett utan att handfull styrkeprov av varierande karaktär. Armhävningar med varandra på ryggen och getups med sin fru över axeln (mitt bästa partytrick) är minst lika viktiga som god mat och bra spellistor.

Trevlig helg!

PS. Den bästa fylleträningen kommer alltid att vara att drabbas av dansen. Se illustration.

(Johan Hurtig är redaktör här på cafe.se och därmed eventuellt min…chef? I alla fall.)

Hej Johan! Det där med tid är en vanlig ursäkt för att inte träna. Man tycker att man har fullt upp med sitt. Med all rätt. Du har ju en karriär och ett stort intresse för manlig mode att underhålla. Problemet, för dig, är att tid inte är en ursäkt. Det går nämligen jättejättefort att träna. Det här KAN inte komma som en nyhet för dig, men dygnet har 24 timmar. Du behöver sova, säg, 7-8 av dessa. Det lämnar åtminstone 16 timmar till måsten, nöje, toalettbesök, kärlek och träning. Kollar du på TV? Läser du om japanska modesamarbeten på coolhunter.com? Sitter du i timmar och kollar upp gamla flickvänner på facebook? Kan tänka mig det. Om du tar 30 minuter av dina prokrasteneringstimmar varje dag och lägger på träning är du i hamn. Ok, inte det? 15 då? Bra. Här är mitt femtonminuter-om-dagen-i-en-månad-träningsprogram till dig:

Vecka 1: Spring allt vad du kan åt ett håll i femton minuter varje dag.

Vecka 2: Gör armhvningar tills du stupar. Byt till att göra upphopp tills du stupar. Byt tillbaka till armhävningar. Osv. I femton minuter varje dag.

Vecka 3: Spring upp och ner för långa backen i vanadislunden (eller en annan lång backe i din närhet) i femton minuter varje dag.

Vecka 4: Stå i plankan i en minut. Hoppa utfallshopp i en minut. Repetera i femton minuter varje dag.

Sen kan du väl höra av dig och berätta hur det känns?
LYCKA TILL!

Ja, lite så är det nog, Petter. Jag tycker det är finare att kunna forcera en mil med ett vildsvin på ryggen än att kunna kuta den på 38 minuter i tights och pulsklocka. Jag tycker det är mäktigare att kunna göra en getup med en Sultan resårbotten (så fick jag det sagt också) än att springa 110 meter häck under tretton blankt. MEN! Om jag ska vara helt ärlig: jag är född stor, tung och mycket starkare än jag är snabb. Och precis som ni tycker jag att det är roligare att träna det jag är bra på. Vilket ju är helt stört. Man ska ju träna det man är dålig på, det vet ju alla.

I och för sig blir man ju explosiv av olympiska lyft och jag läste nånstans om en svinduktig triatlet som bara tränar crossfit. Men med det sagt: jag ska börja springa mer. Världsa promise. Om inte annat än för att jag tycker är svinjobbigt.