Annons
 

Dödsångest, Kaj

Kaj!

Jag träffade min kompis Joakim Hampus i förrgår, han jag gick skottkärra uppför hammarbybacken med. Han har sysslat en del med triathlon. Du vet, simma långt i öppet vatten. Sånt vatten vi ska simma i om en månad. Nu citerar jag honom:

”Jag är orolig för dig, Kalle.”

Och då blev jag också det. Jag har liksom inte satt mig in i det här med Amfibiemannen på riktigt. Lite som med marathon, eller deklarationen har det varit nåt som kommer sen. I framtiden. Men nu är det snart framtiden. Snart ska vi simma 1100 meter (har aldrig simmat så långt), 400 meter (knäcker mig om jag inte får vila), 300, 570, 620, 570, 300, 400 för att avsluta med en liten nätt 1110-metare. DET ÄR JU HELT SJUKT?

Grejer jag ångrar nu: att jag inte sprang marathon. För om jag sprungit det hade jag kunnat hoppa av Amfibiemannen. Ha semester helt utan ångest. Men nu gjorde jag inte det. Jag sprang inte marathon och kan därför inte hoppa av Amfibiemannen.

Så nu är det till att skaffa den där våtdräkten och dom där flythjälpmedlen (mitt enda hopp: simfötter och bodyboard) och nöta den här månaden som är kvar. Synd bara att jag ska till Los Angeles* två sista veckorna innan loppet.

*skrattar nervöst*

Joakim sa en grej jag tänkt: ”Ska du inte bara vara stark istället?”. Så himla skönt att bliva vid sin läst som en skomakare. Men det är väl inte skönt det ska va? Eller?

*Crossfit Games! Återkommer naturligtvis om detta.

Dela
Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar