Burpees och Tron, bland annat

Ah, känner ni nybloggslukten? Visst är det härligt såhär i början, när vi liksom inte har lärt känna varandra än?

Jag snackade min kompis David i förrgår. Han hade sett en annons för en ny och framtidsaktig träningscykel. Lite som träningscyklarna i Tron. Nu har jag i och för sig inte sett Tron och vet inte om dom har några träningscyklar där, men ändå? I Davids den här träningscykeln ligger man ner och trampar (tyvärr inte samma som: http://liggister.org/faq.htm) och tittar på TV samtidigt. David googlade skiten ur den där cykeln. Den kostade jättejättemycket visade det sig. Men han tänkte att om han bara la vantarna på den där träningscykeln skulle han bli fit som fan. (OBS david är skitstark. Han stöter nästan kroppsvikt!)

Man kan såklart avfärda den där cykeln som en barnslig gadget för folk med tjockångest, men jag tror att det funkar sådär för många. Att man liksom går runt och letar efter det där som kan vara startskottet på ens nya liv. Som blir vändpunkten man pratar om. “Ja, du vet sen jag skaffade den där liggcykeln – det är helt sjukt. Jag tränar nio timmar om dagen. Jag har fått jättehög lön och barnens lärare tycker jag är en underbar förälder.”

Så funkar det såklart inte för nån. Men ändå letar vi vidare. "Nej, jag har ju börjat simma med PT nu. Så himla ursprungligt på nåt sätt".

Jag tror man måste börja tänka på kroppen som ett redskap. Som en svinmäktig apparat vi har begåvats och som vi ska köra skiten ur så ofta vi bara kan. Trötta muskler är lyckliga muskler. Svett är kroppen som gråter av glädje. Det krävs så himla lite för att man ska bli helt dregeltrött. Istället för att lägga fyra timmar research och tre veckor frakt på att få hem en blinkande träningscykel som kommer ihåg vad du heter – gör 100 burpees varje dag i en vecka.

OK?