Kalle Zackari Wahlström

Kalle Zackari Wahlström

Kalle Zackari Wahlström

Stark som en björn, snabb som en örn

Bloggen testar träning: Boxning

 |  Publicerad 2011-11-09 16:00  |  Lästid: 2 minuter

– Hej, jag heter Stefan. Jag tänkte mörda dig om det känns OK?

Jo jag var ju och boxades i måndags morse. Med Stefan Ekström på Nacka Kampsportcenter. Jag försökte få det att låta som att han är min tränare och att jag skulle förbereda mig inför MMAn med Hurtig. Så var det inte. Jag var där för att testa hur boxning står sig som träningsform. Den står sig bra, skulle det visa sig. Och Stefan har varit med i landslaget i boxning, skulle det också visa sig.

När man är vuxen är man väldigt ovan vid att få stryk. Man är ganska ovan vid att få ont överhuvudtaget. Man lever sitt liv. Jobbar lite. Sitter i soffan lite. Reser sig. Plockar ur diskmaskinen. Nåt som händer väldigt, väldigt sällan är att man får skithårda slag på njurarna. Därför är det ganska svårt att hantera när det väl händer. Man blir rädd. Man känner sig kränkt. Man vill grina, ropa på morsan och springa därifrån (Ektorp Centrum i det här fallet).

Men det var sen. Först fick jag lära mig att hålla händerna framför ansiktet. Slå kortaste vägen. Dra tillbaka handen. Flytta mig. Först ena foten. Sen andra. Som vals ungefär. Jag fick slå mitsar och säck. Kände mig som världens coolaste människa.

Sen var det dags för sparring och jag blev finlands sämsta boxare*. Stefan jagade mig runt i lokalen. Några gånger lät han mig få in ett slag eller två, följt av ett "bra!". Som när jag spelar fotboll med Glenn. Men det var lärorikt. Det kändes som att jag blev mindre och mindre rädd för stefans mördarslag. Jag minns att jag vid ett tillfälle faktiskt tänkte ut vad jag skulle göra och gjorde det. Det gick helt OK till dess jag blev kan-inte-hålla-upp-armarna-trött. Då gick allt åt helvete.

*Ranta Runtiringen of roliga historier på mellanstadiet fame.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:56