Att ha mål (SM i narcissism)
Sökte på “fundera” och “träning” i min stora bildbank.
Den uppmärksamme läsaren har eventuellt märkt att jag haft det lite tungt (hehe) i veckan. Under sommaren har jag tappat uppskattningsvis 30 kilo i min favoritövning marklyft. Som den dramaqueen jag är skrev jag för ett par dagar sen att jag tränat för sista gången. Det var naturligtvis på skämt. Men i kommentarerna skrev signaturen “Nenne” nåt som fick mig att fundera över min träning.
Det slog mig att jag inte har några mål med min träning.
Nyårsaftnarna 2008, 2009 och 2010 (tror jag det var) fyllemumlade jag ett tyst nyårslöfte till mig själv. Jag lovade att ta 200 kilo i marklyft. När jag sen gjorde det bestämde jag mig för att jag ville stöta 100 kilo. När det också var avklarat drog jag mig nöjt hummande tillbaka in i skuggorna. My work here was done osv.
Sen dess har jag backat i marklyftet och även om jag inte testat att maxa stöt på länge har jag svårt att se mig själv fixa tresiffrigt.
Man blir bra på det man tränar. Irrar man runt i träningsdjungeln som en brunstig salsaman en sen onsdagnatt på La Isla blir man inte bra på nåt. Man tränar massor, men det blir liksom inget av det.
Jag bestämde mig därför för att sätta upp några träningsmål. Hur jag ska nå dessa har jag ingen aning om, men det LÄR ju visa sig?
1. Ta 200 i marklyft igen. Ganska realistiskt. Oss emellan: jag hade väldigt mycket träningsvärk när jag körde sist. Utan träningsvärk och med ett gäng bra pass i kroppen borde det gå...om inte allt för lång tid.
2. Stöta 100 kilo igen. Helt ok realistiskt. Själva jerken TROR jag inte ska vara några problem. Frivändningen känns däremot lite läskig. Körde hängvädningar på Nordic på lunchen idag. En trea på 70 kändes förhållandevis lätt. Ska testa tyngre vid tillfälle.
3. Milen på 45. För en kille som hatar att springa känns det här som en stor utmaning. Sprang midnattsloppet i helgen. Jag och min fru kom runt på 52.59, men då låg fokus på att springa tillsammans, inte att få bra tid. Jag fick, till min stora förvåning, hålla igen långa stunder och puttade henne upp till Mosebacke. Utan fru (JAG ÄLSKAR DIG BRITA!) borde jag fixa under 50 i alla fall. Ska testa och återkommer.
4. 40 obrutna clean and jerk med dubbla 24 kilos kettlebells. Jag vet inte om jag sa det, men Fredrik Norström, som jag tränade med förra veckan, håller på och hetsar att jag ska ställa upp i SM i detta. I november sa han. “OK!”, tänkte jag. November är ju flera månader bort. Jag har förvisso bara testat tävlingsstilen i kettlebells en gång, men på tre månader borde jag hinna lära mig. Igår kom ett facebook-meddelande där Fredrik berättade att jag måste kvala om jag vill vara med i SM. Kvalet är om två veckor. Ridå. Har ingen aning om hur nära jag är att göra 40 obrutna med dubbla tjugofyror. Testar och återkommer om detta också.
5. Kunna göra Fran. Det finns ett klassiskt crossfitpass som är lite mer klassiskt än alla andra klassiska corssfitpass. Det heter Fran och består av 21-15-9 repetitioner av pullups och thrusters med 40 kg. Thrusters borde gå redan idag, men jag är ljusår från att kunna göra 21, 15 och 9 reps pullups. Det vill jag kunna göra.
6. Lära mig ryck. Det tuffaste av alla lyft. Jag är dålig på det, men vill lära mig.
Vad tror ni? Har jag storhetsvansinne? Låter det vettigt? är det realistiska mål? Hur länge tror ni att jag behöver för att nå dom? HUR ska jag göra för att nå dom? Hjälp?
