;–)
Inte för att skryta, men jag är med i tidningen. Rädd och färgglad som aldrig förr! Gå (eller åk! Din elallergi kanske har tvingat dig att bosätta dig långt från civilisationen och du kanske därför har jättelångt till närmaste affär. Eller så har du blivit osams med han med det långa håret i kassan på ICA där du bor och måste bege till tobaksaffären i Västerhaninge. Sånt kan jag ju bara spekulera i) och köp detta nummer.
Translate: 
Gladiatorernafilmen
Ganska exakt lika lång tid som det tog Gladiatorernaredaktionen att välja ut de 32 deltagarna tog det Johan Hurtig att klippa ihop filmet han filmade under uttagningen till en film. Det blev sju minuter glädje och sorg, kraftmätningar, besvikelser och en och annan highfive.
Innan ni tittar kanske det är dags att avslöja hur det gick för mig i dom olika testerna? Det var ju supersträngt att man inte fick det förut, men vad ska dom göra – inte ta med mig i programmet eller? *gråter*
Harres: 11-nånting
Chins: 13 (säger 12 i filmen, men det justerades i det officiella protokollet till 13)
Benlyft i ringar: 20
Rep: Kom upp
Idioten: Vet ej, inte så snabbt
Beeptest: 14,6 eller om det kanske var 13,6
Minne för livet: ja
PS. Om ni tycker jag ser lite loj ut i de inledande övningarna i filmen nedan är det för att Johan försov sig och kom när vi hade gjort harres, chins och benlyft. Det ni ser i filmen är alltså efterkonstruktion.
Translate:
Nu vet vi vilket tv-program vi ska bojkotta i höst (eller när det nu går)
Translate:
Läsning
Ett gäng likadana män svarar på frågan ”Om du bara får göra fem olika övningar, vilka väljer du?”:
http://whole9life.com/2012/04/the-whole9-five-movements-series-part-1/
Jag skulle välja:
Barklyft
Benböj
Bettlebell clean and jerk
Brottas
Burpees
Vilka skulle du välja?
Translate:
Barfotalöpningen revisited
Igår la jag alltså vantarna på ett par barfotaskor (vilket är en helt orimlig term om ni frågar mig. Som ett par Kalle Anka-byxor eller alkoholfri öl). Dom heter Merrell och ser lite ut som ett par skor en elektriker bär för att undvika statisk elektricitet.
Med skorna kom en mycket sträng instruktion om löpsteg och träningsdosering från en man som uppgav att han heter Claes. Man (jag?) måste springa med nåt som kallas pose-teknik. Kortfattat kan man säga att det innebär att man ska springa som att man har en lång pinne uppkörd i röven och försöker balansera en bananasplit på huvet utan att spilla. Lite som den lille gulklädde farbrorn i början av Anslagstavlan.
Den otroligt upprätta hållningen gör att man sätter fötterna under sig, istället för framför sig, vilket i sin tur leder till att man landar på främre delen av foten snarare än hälen. Här kan ni se skillnaden på de två olika löpstilarna (jag sätter i hälen, Martin Flinta sätter sätter i bra):
Och det ska tydligen vara mer skonsamt för kroppen och mer ekonomiskt (har inte sett någon skillnad på kontot än, men håller tummarna).
När det gäller dosering är det tydligen otroligt viktigt att man börjar lugnt och eftersom jag tycker det är svintråkigt att springa passar det mig utmärkt. Initialt kan man se på barfotalöpning som ett komplement till skolöpning. Lite som styrketräning för fötterna?
Aja, jag sprang i alla fall typ 1,2 kilometer igår. Det var kul. Jag kommer testa igen typ nu.
Translate:
FLASH: Jag har börjat med barfotalöpning i barfotaskor
Artikeln uppdateras fortlöpande (no pun intended). Är du på plats? Har du bilder? MMS:a 71000.
Translate:
Ok
Jag sprang sju kilometer (tror jag) i hagaparken nyss. Det tog 37 minuter och var ganska… skönt? Nu måste jag sticka. Ölen inför derbyt (hata gnaget) dricker inte sig själv. Väl?
Translate:
Jag kommer förmodligen inte att dö
Efter att jag nämnde att det går lite sådär med förberedelserna inför Stockholm Marathon (har inte sprungit en meter) skrev ”Bandola” oroligt i kommentarerna att han tror att jag riskerar att dö under loppet.
”Det låter ju inte bra”, tänkte jag och ringde Mats Börjesson som är hjärtläkare och professor på GIH och Karolinska Sjukhuset och lite av en expert på ämnet ”dö när man springer maraton”.
– Det viktigaste rådet jag kan ge någon som ska springa ett maraton är att vara tränad för uppgiften. Man bör ligga på en träningsmängd per vecka som motsvarar MINST längden på loppet.
– Jag har inte sprungit något alls.
– Då tycker jag du ska avstå från att springa Stockholm Marathon.
Jag berättade att det inte är ett alternativ och att jag tänker springa ändå. Efter att först, ytterligare en gång, ha försökt få mig att inte springa, berättade Mats att han inte tror att jag kommer att dö under loppet. Han tror inte heller att jag kommer att få några bestående men.
- Du kommer få ont i muskler och leder ett bra tag efteråt, men det är nog inte farligt.
Stärkt av det nog:et frågade om jag Mats hade några andra tips.
– Sköt vätskan. Drick inte för lite, men heller inte för mycket. Och med moderna löparkläder klarar du dig från skavsår. Och spring inte om du har en infektion i kroppen.
– Hur vet man om man har det?
– Man är hängig och orkeslös. Om du känner att du hellre skulle ligga hemma och kolla på TV än springa är risken stor att du har en infektion.
Risken för att jag hellre ligger hemma och kollar på TV än springer maraton 2/6 och därmed har en infektion i kroppen: 600 000 000%. Men jag kommer självklart att försöka ta mig runt ändå. Lova att inte bli besvikna om det inte går.
Translate:
Dagens comfort zone
Nu är det bara veckor kvar till Stockholm Mardrömathon! Jag har inte sprungit en meter. Det kommer inte bli vackert. Istället gick jag till trygghets-sats och körde trygghetsövningar:
Benböj, 3×5 på 110.
Marklyft, 3×5 på 180.
Godmorgon*, 3×5 på 60.
Sen två varv utan att släppa kettlebellen:
2×10 ryck
2×10 sving
2×10 stöt
Sen rehab för dumaxeln. Om en timme ska jag tillbaka och träna med min fru.
*utamning: hitta en övning med ett mer sympatiskt namn!
Translate:
Bloggen testar träning: Lyfta skrot med os-brottare
Första gången jag såg bilder från skroten i Klippan var från Sportspegeln på Svtplay. Nån hade skickat en länk. ”Det här borde du testa”. Jag såg ett gäng killar och tjejer som med handskklädda händer slet i järnskrot, drog däck, brottades och svettades på något som liknade en bilskrot. Som en våt svensexedröm med andra ord.
Killarna och tjejerna i klippet heter Jenny Fransson, 25, Sofia Mattson, 23, Vahab Daneshvar, 25 och Robert Rosengren, 25 och dom har alla tre saker gemensamt: dom är brottare, dom bor mer eller mindre i Klippan och dom är mer eller mindre sinnessjukt vältränade. Igår var jag och hälsade på dom på Klippans Byggnads Smide (om jag tyder skylten rätt).
Jenny, Sofia och Robban är mitt i förberedelserna inför OS i London i sommar. Dom tränar två pass om dagen och i förrgår, eller om det var dagen innan, cyklade dom tre mil i stormaktig motvind. Igår tränade vi på skroten.
När man tävlar i grekisk-romersk brottning, eller ”grek” som det tydligen kallas om man är insatt får man inte ta grepp under midjan. Det gör att man ofta hamnar i att trä arm. När man trär arm står man med bröstet mot varandra och försöker få livtag på den andra genom att förflytta sina armar innanför sin motståndares. Man drar och man sliter, bänder och greppar.
Vi trädde arm som uppvärmning igår. Vi körde i ronder om tre minuter, sen bytte vi motståndare. Ingen vila. Efter min första rond mot Vahab var jag helt förstörd. Sen följde fullständig förnedring av Robert innan Jenny ställde sig framför mig.
Om du aldrig testat att bli fullkomligen manhandlad av en tjej som väger 30 kilo mindre än dig kan jag berätta att det är en jävla upplevelse. Jag fattade ingenting. Jag flög fram och tillbaka, va livrädd för var jag skulle sätta händerna och plötsligt lättade mina fötter från marken när hon tog livtag och lyfte mig mot solen.
På skroten tränar alla med samma vikter, det är sen gammalt. Sofia, 55 kilo, lyfter samma rör och drar samma däck som Kalle, 100 kilo. Brottarna i Klippan är maskiner. De hoppar, hugger med yxor och armcyklar på den gamla rostiga cykeln som svetsats om till träningsredskap. De slutar aldrig.
- 16! skrek Jenny. Det va andra varvet och hon hade vält det svintunga traktordäcket 16 gånger på en minut. Jag gjorde 14 på en och trettio första varvet. På andra varvet gav jag mig fan på att slå Jenny och gjorde 17.
Solen stekte våra svettiga ryggar och när tiden äntligen pep för den sista minuten föll vi (jag) ihop på marken. Då var det dags för avslutningen.
Avslutningen var att dra ett jävla däck på en jävla helvetes väg i ett helvetes industriområde. Det förbannde däcket hoppade, fastnade, drog och jävlades. Eftersom det var första gången för mig sprang jag två minuter (”alla springer två minuter första gången”). Dom andra sprang en minut, ja förutom Sofia, 55 kilo. Hon drog också däcket i två minuter. Den sjuka jäveln.
Igår var en av mina roligaste träningsupplevelser i livet. Det finns nåt fantastiskt tillfredställande med att stå med en yxa i varje hand och gå loss på en gammal stock medan ett godståg mullrar förbi en och halv meter framför näsan.
Nån som vet en bra skrot i stockholmsområdet där vi kan köra?
PS. Ja, man tog tydligen av sig tröjan när man tränade på skroten. Det var svinvarmt och andan föll på.
Foto: Jens Nordström
Translate:
